skoliosbloggen

I april ringde mamma till min läkare och ville ha svar på hur min handröntgen gick. (Man gör en handröntgen för att se om man har vuxit klart, eller om man har mycket kvar att växa.) Då fick hon svaret: Det är liiiite kvar som måste växa men jag bokar en tid åt er i början på juni och då får du börja nedtrappningen.

''Yey'', tänkte jag såklart.     Några månader gick och vi fick en kallelse till den 4:e juli. Då kollade hon på min rygg och klämde och böjde osv, så säger hon: ''ryggraden är fortfarande böjlig så du har ca ett år kvar''. Så nästa år får jag ta av korsetten.

''Hmm okeej'', tänkte jag, och försökte se det positiva i det hela, men så säger hon ''Du måste byta korsett''. ''NOOOOO!!'', det är det jobbigaste som finns! Fast man brukar bli van med den nya korsetten efter nåra veckor.

Men icke denna. den här är den brutalaste korsett man kan tänka sig. Har köttsår på revebenen och höftknölarna, och det är aldrig någonsin någolunda bekvämt, om ni förstår, det gör alltid ont. Och nu om en vecka så ska jag börja gymnasium, träffa nya människor och gå igenom ''hej jag heter gabriella och jag har skolios''-skiten igen!

Sorry för ett lite deprimerande inlägg, men känner att jag måste skriva av mig lite.